Family first
Idag fyller en av mina älskade brossor 25. 25(!!!!!)
Igår firade vi honom med fest. Såklart! Äntligen var syskontrion återförenade. Ingen var gladare än jag. Rasmus var där. Vår älskade kusin. Min älskade Stefan och bästa barndomsvännen Ebba. Det var givetvis fler som var med och firade, men de som är nämnda är nummer ett för mig. Alltid.
Mamma och pappa var upp om en runda också. Pappa var ju tvungen att ta bilderna. Jag har massa fler men dom ligger på andra datorn så de lär dyka upp en annan dag.
Family first! Always. Innan så tänkte jag på Basse. Vår familjs hund och lillebror för oss syskon såklart. Jag började gråta som vanligt. Jag är ganska känslig när det kommer till familj och saknad. Det är så med dom jag verkligen älskar. Jag blir tårögd bara av att tänka på det! Hade jag kunnat så hade jag mer eller mindre alltid asat med mig både min familj och Stefans familj på roligheter. Men det går ju inte...
Inte blir det hela bättre av att jag lyssnar på känslomässiga låtar nu. Bäst att bege mig innan jag brister ut i gråt... haha, så knasig!
Hoppas er helg varit precis lika fin som min har varit. Ta hand om era nära och kära! <3
Pusskram