Fuck cancer
Ibland, som tidigare idag till exempel, så är jag heeeelt otrolig. Helt otroligt konstig.
Somnade ganska sent igår och i morse skulle klockan ringa halv 8. Kände mig ganska pigg. Förutom när jag satte mig i bilen till Kristianstad. I alla fall så kände jag mig ganska pigg efter att ha fått saker upptryckta i näsan (lokalbedövnng) och sen en slang nerkörd genom näsan och ner i halsen.
Men sen när jag kom hem alltså.... Det är detta som gör mig helt otrolig. Jag lovar att det tog inte 30 sekunder innan jag hade somnat. Åt lite nybakade frallor med mitt hjärta. Efter det kände jag mig oerhört trött, satte igång jalla jalla och innan filmen än startat så hade jag somnat. På riktigt. Jag sov lätt i två timmar och kunde ha sovit i två timmar om det inte vore för att jag gärna vill vara pigg imorgon bitti om jag får rycka in och jobba. Ska jag behöva ställa klockanäven på helgerna för att inte ändra mina rutiner så himla mycket?
I vilket fall som helst kom jag och Steffe på att vi måste fixa en kaffebryggare. Vi behöver kaffe. Morgonkaffe. Vi ska bara lära oss att dricka skiten med. urk.
Och besöket på sjukhuset. Det gick. Äckligt så in i bomben att få slangar nerkörda i nästan medan de höll fast mitt huvud men förstod ju att de var tvungna....
Någon operation blir det inte som det ser ut nu. Inga polyper hittades, tur det med! Dessvärre så är det något på tok med tanke på att jag kan gå från jättebra till urkass på bara en lite stund. Någon allergi rör det ju inte sig om heller. Det hela slutade med att jag fick recept på ett nässpray som innehåller kortison. Detta ska jag ta varje dag med dos efter behov. Så himla tråkigt. Tycker det räcker med mina 200 olika astmamediciner varje dag. Menmen...
Kan ju ändå berätta att på väg upp till Öron-näsa-hals-mottagningen delade jag hiss med en familj. Mamma, pappa och en dotter som har cancer. Jag ville gråta när jag såg denna stackars flicka sitta där i rullstolen. Hon log mot mig och jag log tillbaka. Så goa och trevliga men ändå så sköra. Livet suger.
Och här har jag klagat på min tunga andning hur länge som helst. Helt i onödan.
Och där satt hon. Flickan med cancer. Flickan i rullstolen. Flickan som antagligen är vettskrämd inför varje läkarbesök men ändå så ofrivilligt van. En kanyl i varje hand. Jävla skit sjukdom.
FUCK CANCER!